Skäms på er! Vissa saker skämtar man bara inte om!


Skriv ett sms till er partner eller någon annan att du är gravid . Vänta svar printa och droppa här , så får vi se reaktionen 🤭
Sen säger du självklart att du skämta 😬

Om du inte gillar inlägget så skrolla iväg !


Detta inlägg möttes jag av i en tjejgrupp på Facebook. Jag skiter i om saker från just den gruppen inte får hamna utanför... Jag anser att jag har rätt till detta för såhär gör man INTE!

Det finns par som av olika skäl, sjukdomar/funktionsnedsättningar, sexuella läggningar, eller singlar som verkligen kämpar för att kunna bli föräldrar. Som skulle blir så glad över att få ett graviditetstest som på bilden ovan, dvs positivt. Har ni tänkt på hur nedtryckta dessa människor känner sig?

Jag har själv bekanta som i åratal kämpat för att få barn. (Nämner inga namn av respekt till familjen). Pga tidigare sjukdom kunde inte kvinnan bli gravid. Till slut efter diverse utredningar, hormonbehandlingar, blod svett och tårar, fick de ägg donerade och man använde mannens sperma för att befrukta äggen och kvinnan fick embryo insatt i sig. Och de blev 9 mån senare föräldrar! Vi var med på en del av resan. Och det var en kamp för dom! 

Och jag vet att vi diskuterade detta med 1aprilskämt m.m. om graviditeter. Det sårade dom! 

Likaså har jag i två tjejgrupper följt en ung kvinna (nämner inga namn återigen av respekt till den unga kvinnan). Hon livear i flera grupper och säger att hon mist sitt ofödda barn för ca 2 mån sen och är nu gravid igen i typ vecka 9-10. Hon säger sig ha ett barn tidigare också. Hon fick påhopp i kommentarer om hur falsk hon var m.m. Jag insåg också att hon ljög. Men höll god ton och respekterade henne. Hon är ju sjuk som ljuger om en sån här sak. För inte är det friskt att göra det. Nu kanske jag är nedvärderande mot henne också. Men vad jag vill ha sagt är att man skämtar eller ljuger inte om en sån här sak. Och jag hoppas denna tjejen får hjälp med sin mytomani! Innan hon gör fler illa med sina lögner om graviditet m.m. 

Och snälla ni andra som tycker ni är roliga när ni skämtar om graviditet och dyl. Lägg ner! Tänk om det var ni som inte kunde få barn och folk skämtar omkring er... Skulle ni ta det som ett skämt? Bli glada först att någon är gravid och sen få veta att de skämtar? Jag skulle bli grymt sårad.

Jag har ett barn. Ett barn med speciella behov. Jag själv har adhd, atypisk autism, psykisk ohälsa. Jag vill absolut ha fler barn. Men jag har insett att jag kommer inte klara fler barn! Jag är tacksam och glad över det barn jag har. Men samtidigt har jag en stor sorg att det inte blir fler barn. Men jag accepterar min situation för jag har ett barn!

Tror saker hade varit 7 resor värre om jag inte haft ett barn. 

Så snälla tänk er för när ni skämtar nästa 

gång!






Mina funderingar kring NPF

Både jag och Walther har diagnoser inom NPF (Neuropsykiatriska Funktionshinder). I mitt fall är det ADHD och atypisk autism. Jag hade en tuff barndom. Man trodde att mitt dåliga humör, koncentrationssvårigheter, mitt beteende mest berodde på min röriga barndom. Fick diagnos Damp vid 15års ålder! Det var som en stämpel i pannan då. Ja så kändes det DÅ! Jag hade det tufft med jobb och utbildning efter gymnasiet. Speciellt jobb. Klarade inte av press och oregelbundna tider. Jag kände hela tiden att något var fel. Men vad? 3 december 2005 kom Walther till världen. Total lycka! Men kände mig misslyckad. Kunde inte amma =dålig mamma (tyckte jag), fick en mindre förlossningsdepression och fick hjälp av psykolog. Försökte jobba när Walther var ca 7 månader. Tufft! Men försökte verkligen. Tiden gick jag fick sparken..började på annat jobb. Walther utvecklades långsammare än jämnåriga och bvc-personalen sa att det var för att han var född så sent på året. Men när han tom låg efter barnen som var 6 mån yngre vägrade jag lyssna på BVC. Talet kom inte, han lekte brevidlekar, var bunden vid vissa rutiner, på dagis var det en viss ordning på hans dag, ändrade fröknarna på något blev han ledsen. Han mådde dåligt i stora grupper och ville helst vara för sig själv. Till slut kopplades en specialpedagog in och jag sa att jag misstänkte något med autism. Specialpedagogen sa att hon egentligen inte fick säga va hon misstänkte (ifall ev utredning visade annat) men eftersom JAG lyfte frågan så visade det sig att vi hade samma tankar. Walther bytte dagis och blev till slut utredd. I februari 2010 fick han diagnos Autistiskt syndrom. Massa tester på sjukhus gjordes och träning av hans tal på habiliteringen blev en vardag. Jag kände mig otillräcklig, mådde dåligt. Inte förrän 2011 tog det totalstopp för mig. Jag gick i väggen! Blev inlagd på Psykiatrisk klinik. Där tog jag upp mina tankar om Damp och bad om hjälp. Läkaren satte upp mig på väntelista för ny utredning. Jag kämpade med arbetsträning, träning av Walther och försökte fixa hemma. 2012 small det igen och jag vart återigen inlagd. På nåt vis hade jag kommit ut från väntelistan. Så blev uppsatt igen. Försökte arbetsträning, gick sådär. Våren 2014 utreddes jag äntligen efter att min psykolog på hälsocentralen i Hjo mer eller mindre akutremitterade mig. Augusti 2014 fick jag diagnoserna ADHD och atypisk autism. Fick medicinering för min adhd och svarade bra! Skulle inte fixa min vardag utan den. För Walthers del blev det våren 2013 aktuellt med grundsärskola efter ytterligare en utredning som förutom autism visade på lindrig utvecklingsstörning. Att gå i vanlig klass funkar inte, då han behöver extra tid att lära sig och lite extra stöttning och instruktioner av lärare. Men han är min pojke! Och oavsett diagnos eller inte så är han Walther. Ibland får jag höra "Äh det är inget fel på honom" Nä det är inget fel! Han är som vilken unge som helst, men han har svårigheter. Och han är inte sjuk, han har en funktionsnedsättning. Förra sommaren när han hade sin Mastiodoit då var han sjuk. Hans kompisar på Hattis och i skolan är inte sjuka heller (inte de flesta) de har större eller mindre funktionshinder,sen har en del funktionshinder som orsakar viss sjukdom tex. Men det är inget fel. de är alla människor men med olika förutsättningar i livet. Att vara annorlunda är inte en skam! Det gäller att se de bra sidorna och arbeta med dom!

Förhållande eller inte?

Ja jag har fått frågan ett par gånger om jag inte träffat någon ny kille. Jag svarar varken ja eller nej. Det finns en person som jag gillar och det är ömsesidigt men finns vissa omständigheter som gör att vi ännu inte satsar eller säger något offentligt. Sen är det ju så att jag erkänner att jag inte är den lättaste att leva med. Den killen som jag vill ha ska:
  • Acceptera och respektera mina och Walthers funktionshinder
  • Kunna ta Walther på rätt sätt.
  • Acceptera att jag sätter Walther främst.
  • Vara snäll och lyhörd. Men ändå vara bestämd.
  • Vara rolig
  • Gärna va lite romantisk
  • Acceptera att jag inte vill flytta ifrån Tidaholm.
  • Vara social
  • Inte gå för fort fram.
Jag längtar efter kärlek men samtidigt är jag rädd att släppa in någon i mitt liv. Jag har fortfarande svårt att släppa allt detta som skedde mellan mig och Peter. Det gör fruktansvärt ont fortfarande. Sen är ju inte skilsmässa klar riktigt ännu, i mars är den helt klar! Och det blir riktigt bra!

Idah Michaela Lejonberg
Född: 4september 1984
Stjärntecken: Jungfru
Bor: Tidaholm
Längd: 174 cm 4september 1984
Civilstatus: Stolt singel
Familj: Son född 3 december 2005
Husdjur: Blandrastik född 20 september 2013 och en väldans massa damråttor
Favoritmat: Sushi, kokt torsk med skiratsmör, potatis och pepparot.
Intressen: Måla, rita, sy, sticka, virka
Året jag började blogga: 2008 på allvar. Men började när sonen föddes 2005
Smeknamn: Micha, Mickis, Mamma
Favoritfärg: ROSA